söndag, juli 29, 2007

Racing på gränsen

Efter att ha lämnat Sandviken och jazzfestivalen så drog jag vidare västerut på natten. Jag mellanlandade i Borlänge där jag käkade på Max och kollade in Love and Peace ett tag för att sedan dra vidare mot de norra delarna av Värmland som var morgondagens mål. På hotellet i Gävle läste jag i en dagstidning när jag åt frukostbuffé och där fanns en artikel om Kenneth Hansen och hans familj. Det stod bland annat om hans tävlingar i EM-serien i Rallycross och då fick jag idén att åka på nästa deltävling (den enda i Sverige) som skulle vara i Höljes i nordligaste Värmland. Eftersom jag har semester och tar dagarna som de kommer så kom jag fram till Höljes efter en stunds vila vid Dalälven. Där mötte jag upp min far och hans kollega Roger och vi hade sedan en riktigt skön dag i solbacken med mycket underhållande racing. Jag åkte sedan tillbaka hem genom Norge och där kan jag bara konstatera att vägarna norr om Oslo är helt kassa...

Nostalgitripp med jazzinslag

Efter några års upphåll så gjorde jag en återresa till Gävle där jag bodde på hotell i ett par nätter, träffade min gamla kompis Roger från studenttiden, käkade gott på restaurang, shoppade, spelade biljard och kollade in stan. Min egentliga orsak varför jag åkte dit var att vara med på jazzfestivalen i Sandviken. I år var Yellowjackets där och jag tänkte att det var lika bra att kolla in dem innan de gubbarna lämnar in handduken som Michael Brecker nyss gjort. På fredagen spelade bland annat Salem Al Fakir men iom att jag har hört honom förr i år så gick jag bara dit på lördagen.

Det var som vanligt GUBB som spelade och de ungdomarna är riktigt duktiga och i år spelade de med Dicken Hedrenius. Sedan var det Hacke Björksten och Ulf Johansson Werre som lirade sköna toner på flygel och tenorsax. Gunhild Carling och hennes storband är en speciell upplevelse med mycket dans och musik på scen. Efter detta spelade det tyska proffsstorbandet Hr Big Band upp de alster som komponerats i tävlingen Jazz-Verk 2007.

Yellowjackets intog sedan scenen och det var gött att se Bob Mintzer igen efter att han spelade med Bohuslän Big Band i Vara konserthus. Nu gjorde han och de övriga i bandet, Russel Ferrante, Jimmy Haslip och den nye trummisen Marcus Baylor ett väl godkänt genomförande men det kändes som att de inte gjorde mer än de behövde.

Efter den amerikanska dosen av fusionjazz så tog den danska sångerskan Malene Mortensen över och samtidigt öste regnet ner utanför tältet, vilket medförde att det rann en flod av vatten genom tältet. Tyvärr kunde inte danskan överglänsa vattenströmmen och den oro som publiken nu tagit sig för. Den största behållningen från hennes konsert var bandet som var en nordisk mix av duktiga unga jazzmusiker och som faktiskt fick stort utrymme att visa sina talanger som instrumentalister vid solistpartierna.

Avslutningsvis spelade Koop och de ramade in dagen på ett hedrande sätt med sin elektronika och de har ett knippe hits att ta av och konserten blir aldrig tråkig, vilket märktes på alla åhörare som nu tog tillfället i akt att dansa in natten och sommaren som fortfarande är ung.

måndag, juli 02, 2007

Midsommar i Skärgården

I år hade Johan och Marie bjudit in till midsommarkalas på den ö utanför Lidingö som Johan nyss blivit ägare till en stuga på. Ön heter Storholmen och är en liten tätbefolkad ö helt utan förbindelse för biltrafik vilket medför att man få se till att passa färjans tidtabell eller snika skjuts med någon öbo. Jag gjorde det senare då Johan kom och hämtade upp mig i Solna där de bor nu för tiden. Klockan hann bli över midnatt innan vi var framme vid stugan vilket till viss del berodde på att den bilen (Johan S och Tobias) som jag liftade med från Götene mötte vissa hinder på vägen från Göteborg men det ordnade sig tillslut.


Väl framme så paxade jag bästa sovplatsen iom att jag var den första gästen för helgens midsommarfirande. Stugan håller svensk sommarstugemedelklass och efter att Johan jobbat och flyttat väggar och haft sig så finns det så klart alltid mer att göra när man har med hus att göra, men stugan funkade alldeles utmärkt för helgens bravader med de 13 bjudna gästerna.

Det var en brokig skara figurer som kom till ön och som vanligt är det roligt att träffa både gamla och nya vänner. Den mest osannolika bekantskapen visade sig vara en kille som precis som jag är uppväxt i Österäng men han är lite äldre än mig så vi har aldrig umgåtts under våra ungdomsår men det var kul att träffa honom där av alla ställen.

Firandet gick sedan bra med en härliga inslag av god mat och dryck varvat av bla en femkamp i pilkastning, vattenpistolprickning, boule, strandtennis och en variant av kubb med poängräkning. Mitt lag kom väl inte först direkt men vad gör väl det när man har kul...

Dagen efter på lördagen var det regnigt så vi satt mest inne allteftersom fler och fler droppade av och tackade för sig. Tillslut var det bara eliten kvar som stannade till på söndagen. Söndagen avslutades med att en familj som Johan och Marie känner kom på besök (vi hämtade dem med Bustern i Djursholm). Med barn i sällskapet blir det som vanligt aldrig lugnt men efter diverse lekar och mera mat så hade den dan också snart gått. Efter lite städning så vi packade sedan våra grejjer och for över till Lidingö där Johans Audi 80 stod parkerad för att sedan ta oss tillbaka till deras nyrenoverade lägenhet i Solna. Medan jag kilade iväg för att köpa pizza så packade de åter om för hemresa till Västergötland samma kväll. Vi for söderut under kvällen och var hemma i Götene igen vid tvåtiden på natten. Nu skulle Henke ha lämnat min bilnyckel i sin brevlåda men för det första så stod inte min bil, som han lånat under helgen, på parkeringen och för det andra så hade jag aldrig kunnat komma upp till hans postlåda eftersom porten var låst med kod, så vi drog vidare till Arla där han börjat att jobba igen. Men efter att ha ringt på alla ingångar och kallat på nån vakt eller vem som helst så förstod vi att det inte skulle löna sig att stå där och stampa mitt i natten. Johan erbjöd sig dock att skjutsa mig hem till Lidköping så allt löste sig tillslut. Ännu en skön avslutning på en skön resa...