Svarta hallickar

Har ikväll stått på golfbanan och slått några hinkar tillsammans med min kollega Martin, som har ett förflutet som golfare. Det är lika roligt varje gång man slår på de där bollarna och jag försökte hela tiden få bollarna att gå rakt fram eller åt vänster men det var nästan helt omöjligt då alla drar sig åt höger hela tiden. Får väl gå nån kurs nån gång och få rätsida på det där, slice eller vad det nu heter... Fattade också varför man använder en handske på vänsterhanden nu när jag sitter här och ojar mig för den gigantiska blåsa jag har på mitt vänstra pekfinger... Tja, mycket vill ha mer, heter det ju och detta var absolut inte första gången vi går ut på golfbanan, om nu inte vintern kommer redan nästa vecka vill säga... Sen är det ju det där med tiden... Vi som är lärare på somrarna har ju all tid i världen för att ta en golfrunda lite då och då, det vore livet det, när vi blir gamla och gaggiga...

Fackverk

I hamnen i Lidköping finns det en hel del gamla maskiner som kranar och transportband för att förflytta den last som lossas på kajerna. Denna gamla fackverkskran är byggd i Tyskland av Francke Werke i Bremen. Jag är osäker på om denna kran är i drift idag, men säkert är i alla fall att den bidrar till industrialismens historsika vingslag som slår på denna plats.

Hjulafton

Det är två dagar på året som lidköpingsborna går man ur huse in till torget för att samlas och ha det trevligt, och det är nyårsafton och hjulafton. Idag är det det senare vilket räknas som en stor händelse i bygden då alla motorintresserade får sina behov uppfyllda med råge. I år hade en ny sport (läs idiotsport) premiär och den går ut på att man med en schysst cykel hoppar som på ett bigjump rätt ut i älva... Helt tokigt är det... Men ganska roligt att titta på... Som vanligt är det full fart på denna afton med hjul som tema med kortege och utställning av mängder av fina fordon.

Doldis mitt i stan

Den kyrka som ligger närmast mig är något av en doldis, i alla fall när jag försöker förklara för folk var jag bor och de inte verkar ha en aning om var S:t Nicolaikykan ligger. Jag blir påmind om den dagligen då jag tydligt hör kyrkklockorna ringa och dessutom ser jag den från mitt sovrumsfönster när jag blickar ut över staden.

"Kyrkans namn härrör från sjöfararnas och handelsmännens skyddshelgon, S:t Nicolaus. Lidköpings läge vid Vänern och vid en medeltida handelsplats gör att man kan ana att här mycket tidigt funnits en kyrka. Staden har sina äldsta kända stadsprivilegier från 1446 och dagens kyrka har murrester från denna tid. Några av dessa stenar är synliga framme vid ingången till Mariakapellet som iordningsställdes i kyrkans södra korsarm vid senaste renoveringen 1995. Det är främst två händelser i stadens historia som präglat kyrkan; De la Gardie-tiden och stadsbranden 1849." (Hämtat från Lidköpings fösamlings hemsida)

De la Slott

År 1298 började det ursprungliga Läckö att byggas, intill kungsgården. Det var då en borg som Brynolf Algotsson, biskop i Skara lät uppföra, eftersom Läckö då låg mitt i Skara stift. Efter riksdagen i Västerås 1527 drogs godset in till kronan, och blev förläning. Magnus Gabriel De la Gardie ägde slottet i mitten av 1600-talet och det var han som såg till att det fick sitt nuvarande utseende. Kungsgården var fram till 1719 utarrenderad till privatpersoner medan slottet under samma tid förvaltades av kronans hauptmän eller som de senare kallades, slottsskrivare. Det övergripande ansvaret för kronoegendomen hade Kammarkollegiet och som dess förlängda arm Länsstyrelsen i Mariestad. 1731 blev Läckö kungligt slott, och kungsgården arrenderades också då ut. 1810 blev slottet åter förläning, med namnet Sikajocki, ett namn som aldrig slog igenom, men fortfarande används av Lantmäteriverket. (Hämtat från Wikipedia)

Lidköping by night

Det är en festival i stan hela veckan som heter De La Festival och ikväll var jag nere på torget och spanade in en grupp filurer som spelade olika slags rytminstrument. Tyckte det skulle vara kul att se och höra men till min besvikelse var det en hög semesterfirande tanter som förmodligen gått nån sommarkurs i djembespelande, och som nu fått den stora äran att spela upp live för en gångs skull... Jag tog iaf några kvällsbilder på frihand och så här såg det ut tidigare ikväll...

Gammal som gatan

Husaby kyrka, en av landets äldsta kyrkor, pryder Kinnekulles sluttning. Kyrkan är mest känd för att Olof Skötkonung döptes där vilket gjorde honom till Sveriges första erkänt kristna kung.

Så sent som 2006 hade svenska folket sina ögon på Husaby kyrka då den välkända dokusåpan "Bonde söker fru" i TV4 anlade vigseln mellan Marita och Micke i denna vackra bygd.

Nils Landgren - ny konstnärlig ledare

I kväll har jag varit på konsert på Läckö slott. Det var Nils Landgren som tillsammans med sitt nya storband Bohuslän Big Band, bjöd på en färgsprakanade resa där många gamla välkända "Nisselåtar" framfördes i nya helsköna arrangemang. Många var tillfällena då de duktiga musikerna i storbandet tog chansen att spela solon men frågan är hur kul det är att som tredje trombon få spela solo precis innan Nisse spelar sitt solo i låten.

Jag var sällskap med min morbror Ingemar, Ann-Sofie, min kusin Anna och hennes Markus och andra kända fôlk var Urban och Matilda som också tyckte det svängde bra. Vi kom överens om att man blir bra spelsugen efter en sån här konsert och snart drar storbandsövningarna igång för vår del också, och då är det många instrument som dammas av efter sommarens bravader. Vi har ju nu ett projekt i höst att se fram emot när det gäller den stundande konserten med Svante Thuresson den 17 november.

Nordkap - tur och retur

I förra veckan så drog jag och min pappa till Nordkap en sväng. En nätt resa på drygt 400 mil avklarades från måndag kväll till lördag kväll. Vi höll ungefär 90 mil om dan upp längs den svenska östkusten, förbi Luleå, övernattning i Överkalix, vidare förbi Gällivare, upp till Karesuando. Efter detta en stund genom Finland till Norge och över den norska Finnmarken till Alta, där vi såg den förmodligen mest nordliga Ahlsellbutiken. Sen var det bara några timmar kvar till Nordkap, vilket medförde en massa vacker natur och en massa knäppa renar som bara gick mitt på vägen hela tiden.

Vi kom precis lagom att checka in på vandrarhemmet på Nordkapps Camping och sedan dra vidare norrut till den plats som sägs vara den mest nordliga platsen i Europa. Där har man så klart byggt upp ett jättelikt turistcenter med barer, restauranger, souvenirbutiker och en massa annat som kan vara bra att ha. Vi gjorde som alla andra, tittade på en fin film om Nordkap och sen kolla på midnattssolen som knappt gick ner över horisonten. Många turistbussar från sydeuropa fanns på parkeringen, likaså mängder av husbilar och horder av CV2:or. Det visade sig att den internationella CV2-kubben haft en träff i Borlänge tidigare i veckan och flera av bilarna såg vi på vägen till och från Nordkap.

Hemresan gick tillbaka längs den nordnorska västkusten, in vid Riks-gränsen vidare till Kiruna, sedan hemåt på Inlandsvägen. Slutsatsen av resan blir att vi har en fantastiskt varierande natur i Sverige, men den Nordnorska kusten är absolut vackrast.

Jazzfestivalen i Stockholm

I år hade jag förmånen att få ett ackrediteringstillstånd för att komma in på SthlmJazz som frilansfotograf. Detta bjöd på många sköna fototillfällen och ni kommer snart att kunna fler bilder därifrån i mitt galleri på hemsidan.

Steely Dan var ett av dragplåstren men India.Arie och Randy Crawford gjorde båda riktigt bra konserter de också. Laleh och Ziggy Marley hör ju också till den skaran som inte hamnar under jazzstämpeln och de gjorde så gott de kunde för att än en gång bredda festivalens musikaliska utbud. Eric Gadd övertygade med en kavalkad av gamla godingar och han har ju några hits att plocka av i skjortärmen, men framförallt så var det hans band denna kväll som gjorde att konserten blev en skön stund av diggande till den funkiga stil som rådde.

Jag vill rikta ett speciellt tack till mina husbönder som höll tak över huvudet på mig. Jag bodde gott hos David Johnsson som återigen sommarjobbade på ortopedfabriken på Kungsgatan. Jag slaggade även ett par nätter hos Johan W, som nu både är ringmärkt och hundägare.