Väldigt hemlig

Jag var häromkvällen på ett tidningsuppdrag för att träffa en författare som visade upp sin bok som är skriven utifrån en blogg som han startade för några år sedan då han kände att han ville dela med sig av sina tankar om att vara pappa för första gången.

Mötet i Götene blev lite speciellt kan man säga iom att tiden var inne för hans föreläsning och de enda som var i lokalen var förutom Hemliga pappan, som författaren kallar sig på sin blogg, jag och en utsänd från SkLT. Hemliga pappan som själv är journalist finner läget väldigt lustigt och hoppas för en gångs skull få hålla nollan en gång, om det nu är positivt... Men tillslut kommer det en tjej och förstör hans rekordlåga publiksiffra, vilket nog inte gjorde så mycket för hon verkade vara påläst om Hemliga pappan och hade många saker att vädra med honom...

Läste sedan på Hemliga pappans blogg, och där nämner han just denna situation i biblioteket i Götene en helt vanlig mörk tisdagskväll.

Så här skriver Andreas Ekström, som Hemliga pappan egentligen heter, om Götenefadäsen:

Götene och jag… well, not so much. Det är bara tre mil eller något sådant mellan Mariestad och Götene. Det kunde varit på andra sidan jorden. Visserligen kom det rekordmycket press (summa två journalister!), men å andra sidan kom det rekordlite publik.

Ännu klockan 18.01 såg jag ut att för första gången under min korta bibliotekskvällskarriär få hålla nollan. Ni fattar. (Jag hade all möda i världen att hålla tillbaka ett hysteriskt fnitter vid insikten om vilka bloggmöjligheter detta skulle ge.) Men så kom hon – en enda besökare, en person som verkligen hade koll på både mig och boken och som ensam gjorde kvällen till vad den blev. Hon och de två reportrarna och jag pratade om allt möjligt i föräldraväg – det blev inte alls som det brukar bli, förstås, det blir ju aldrig det, men kanske lite extra ovanligt ändå.

Läs gärna mer på Hemliga pappans blogg

Storbandsjazz

Igår lördag hade vi så den efter-längtade konserten med Svante Thuresson och det var mycket trevlig stämning i bandet både på övningarna och under konserten. Svante är en trevlig prick utan divalator och en suverän musiker och sångare. Detta märktes tydligt då han drillade oss i några av de svårare låtarna på repertoaren, men konstigt nog verkade han ganska nöjd efter fredagens övning.

Under konserten släppte vi också officiellt vår nya platta som vi hoppas kunna sälja nu under det kommande året som förhoppningsvis kommer innehålla ett par veckors resande och spelande i Rumänien. Huruvida det blir någon mer konsert innan jul vet inte jag idag, men det får vi se...

(Foto: Henrik Eriksson)

Konsert

Nu på lördag smäller det! Svante Thuresson kommer till Lidköping och gästar oss i storbandet. Han dyker upp redan på fredag då vi kommer att rigga scenen och öva lite med honom, vilket kan behövas då vi inte har träffat honom än. På lördag sen så övar vi väl större delen av dan för att sedan ge konserten vi sjutiden på kvällen. För den som är intresserad kan ni köpa biljetter av mig eller på butiken Camomilla i Lidköping. Förmodligen kan det finnas biljetter kvar att köpa vid insläppet på lördag också...

Ny platta

I våras spelade vi in en ny platta i Nya Stadens Storband och den är nu färdigtryckt och kommer officiellt att släppas på konserten på lördag då vi spelar med Svante Thuresson i Lidköping. Beställ gärna ett exemplar av mig eller på storbandets hemsida http://www.nyastadensstorband.nu/

Ni kan lyssna på ett litet smakprov från cd:n här >>

Foto: Urban Svensson

Jeff Lorber Fusion

Jag och Henke var på Nefertiti och lyssnade till Jeff Lorber Fusion som var på sverigebesök i Göteborg. Med sig hade pianisten Lorber en skön skara musiker från staterna där alla är välkända musiker i olika jazzsammanhang. På trummor var det legenden Dave Weckl som lirade och på sax Eric Marienthal. På trumpet var det ingen mindre än Randy Brecker och slutligen på smattrande slapbas den superslicke Brian Bromberg.

De spelade nästan uteslutande låtar från Lorbers senaste album med undantag från en gammal fusionrykare från 80-talet och så klart jazzcoverlåten nummer ett, The Chicken. Atmosfären på ett fullsatt Nefertiti är riktigt skön med go clubkänsla och trots att vi inte hade bokat bord så fick vi bra ståplatser precis bredvid Lorbers piano.

Denna konsert är helt klart den bästa jag varit med om hittills, så nu är frågan om Svante Thuresson och NSS kan bräcka detta om två veckor i Lidköping...